2010-11-22 ♥ 16:08:37
Kategori >> Graviditet

Jag fick en kommentar under förra inlägget av en tjej som också födde sin dotter samma dag på samma sjukhus fast med vanlig förlossning och inte kejsarsnitt, jättekul att hon hittade hit :). Vilket sammanträffande :)

Ett annat roligt sammanträffande hände på sjukhuset när vi åkte in för att få lillan.
Innan man skjutsas ned till operationen så får man ligga i ett rum där man byter om och gör sig i ordning. Vi låg två på listan så det var ett annat par före oss som också låg i sängen bredvid, fast vi hade en liten skärm mellan oss så vi såg ej varandra. När detta par åkte ned till operationen så kom ett annat par in istället, de var trea på listan. Vi brydde oss inte speciellt mycket om dem, jag såg endast killen då skärmen låg ivägen så vi kunde inte se tjejen som låg där. Efter ett tag så kom en sköterska in och sade att det blivit lite komplikationer med paret innan så det skulle ta lång tid innan det blev vår tur, om det ens blev vår tur, då skulle vi få åka hem och komma igen dagen efter. Vi suckade och fick helt enkelt vänta på vår tur. Vi började prata lite med det andra paret, återigen över skärmarna. Men när maken skulle på toa så gick han förbi andra tjejens säng och stannade till med en förvånad min.

Jag fick höra : Nemen är det du!?! Jag tyckte att din röst lät bekant!


  Låg här och väntade på vår tur, var verkligen nervös.......


Det visade sig att tjejen som också skulle föda med kejsarsnitt var en gammal gymnasiekamrat till maken. Vi hade legat där och småsnackat i en timme och det var först nu vi "upptäckt" varandra. Vi tog genast bort skärmen och hälsade på varandra. Vi fick vänta i flera timmar men vi hade så otroligt kul medans vi väntade så det gjorde inget. Jag som var så nervös glömde bort det helt och hållet. Vi skämtade och skrattade, ett riktigt trevligt par var det.
När det äntligen blev vår tur att åka ned så önskade vi varandra lycka till, fick veta efteråt att de också åkt ned ganska så direkt efter oss.

En rolig händelse som gjorde så att vi kunde slappna av lite inför det nervösa snittet :)

2010-11-21 ♥ 23:10:21
Kategori >> Graviditet

Sedan jag fick lillan så har jag gått och stört mig på hur hela min förlossning gick till. Jag hade förberett mig själv på vad som skulle hända och läst på en massa. Eftersom jag skulle föda med kejsarsnitt så visste jag på ett ungefär vad jag skulle vänta mig. Men vissa saker var jag verkligen missnöjd med.

När jag födde lillan (när de plockade ut henne ur magen) så fick jag se henne i en sekund och sedan tog de iväg henne för det vanliga som de brukar göra med nyfödda, jag fick sedan se på när de mätte henne och sådant. Men sen när de var klara så tog de iväg henne upp på avdelningen, och detta var inget som jag hade vetat att de skulle göra. Och där låg jag helt omtumlad från själva händelsen, med öppen mage som de nu skulle sy ihop. Jag sade inte ett enda ord då det var så mycket som hände runtomkring mig. Jag tänkte att de säkert skulle hämta ned henne igen när jag skulle rullas in på uppvaket.

Väl på uppvaket så sade jag till dem att hämta min dotter, men de sa att det inte gick för sig då risken för smittor (?) var för stor och jag skulle få se henne när jag fick åka upp till avdelningen igen. Sjuksköterskan sa också att jag skulle ligga på uppvaket i 3 (!) timmar. Det var då jag blev riktigt ledsen, jag hade knappt fått sett mitt barn och hur kunde de göra såhär. Det var då jag bestämde mig för att verka jättepigg så att de skulle ta upp mig tidigare, jag kämpade så mycket för att få tillbaka känseln i benen (var ju bedövade från brösten nedåt). Jag minns att jag försökte få tårna att röra på sig och för varje minut så blev det bättre, men kärringen sjuksköterskan ville fortfarande inte skicka upp mig.

Efter en stund så kom en läkare förbi för att se hur det var med mig, vid det tillfället kunde jag tom lyfta på benen lite grann. Och han sa då att jag kunde få åka upp till min avdelning, då inflikade sköterskan och sa nej, att jag skulle ligga där i 3 timmar (det hade endast gått 30 min). Men läkaren informerade att man räknade 3 timmar från det att bedövningen lagts, så jag fick äntligen åka upp....

Än idag tycker jag att det var jobbigt att de gjorde så, speciellt när man föder med kejsarsnitt och inte får vara med hela den där "riktiga" förlossningen, vid en eventuellt kommande graviditet så kommer jag att påpeka vad jag varit med om, så att de inte gör om det.

En till sak jag vill klaga på är att jag och maken inte fick mackorna och alkoholfria cidern man brukar få efter en förlossning, för att liksom fira.....fjantigt men jag har ju sett att alla andra får det....
Nästa gång kommer jag inte att föda på Karolinska (fick föda där då idioterna var så sena med att boka en tid för kejsarsnitt och då de bestämde sig så var det fullt på Danderyd, typ 3 veckor innan förlossningen fick jag datum.)

2010-11-19 ♥ 23:43:53
Kategori >> Graviditet

När jag blev gravid fick jag höra en massa om graviditeter och vad som komma skall. I 99% av fallen så handlade det om negativa saker. Jag fick för det mesta höra "Säg hejdå till sömnen de kommande 18 åren", "Du kommer gå upp en massa i vikt vänta bara till de sista månaderna", "Vad har du för cravings?" osv.

Jag var ganska så säker på vad som skulle vänta mig, trots att det var svårt att sätta sig in i situationen rent psykiskt. Jag var ganska lugn både innan och efter förlossningen, jag tyckte mest att det var kul att se maken utvecklas i och med barnets födelse. Men det var en sak som verkligen slog mig som en käftsmäll, herregud varför var det inte någon som varnade mig för amningen?

Jag börjar från början, redan första dagen på sjukhuset ville sjuksköterskorna att jag skulle börja pröva amningen (jag har läst en massa tidigare om att de kan vara lite för "på" när det kommer till amning). Och det kändes bra, bebisen greppade direkt och det var inga som helst problem. Vi kom hem två dagar efter förlossningen och min syster kom hem till mig för att hjälpa till de första dagarna. Och det var nu problemen började.....

Det började göra riktigt ont när jag ammade och det värkte och spännde. Varje gång jag skulle amma ville jag skrika rakt ut men jag bet mig själv i handen för att inte skrämma lillan. Jag märkte att det började bli sårigt och det blödde även, men trots det var jag tvungen att fortsätta, tack vare min syster. Hade inte hon varit där så hade jag gett upp och börjat med ersättning, men hon höll koll på mig och sade att det endast skulle vara så i några dagar tills mjölken började rinna. Och tro mig jag hade så otroligt ont att jag knappt stod ut, men jag fick sedan höra talas om bröstpump. Maken köpte en enklare från apoteket och så hyrde vi en mer avancerad från sjukhuset, och jag kunde äntligen se ljuset i tunneln :)
Jag började pumpa tills såren hade läkt och till slut så kunde jag börja helamma. Än idag använder jag den enklare pumpen till att pumpa ibland då vi ska åka bort och jag inte kan börja amma eller om jag låter maken få mata bebisen på natten så att jag får lite extra sömn. Det har fungerat perfekt att ge både flaska och brösten, dock så ser jag att hon gillar flaskan mer men det gör inte så mycket då hon ändå får min egen mjölk.

Detta inlägg är inte till för att skrämma andra, för många människor fungerar detta felfritt men vi som får en dålig start (kan bero på att bebisen fått fel grepp från första början) kan vara bättre förberedda till nästa gång.

2010-11-19 ♥ 23:36:21
Kategori >> Graviditet

Nu ska jag ta och berätta lite om hur det gick till när vi fick veta att vår lilla prinsessa var en prinsessa.
Jag fick en tid bokad till ultraljud på Karolinska i början av graviditeten, jag skulle vara i ungefär v.20 vid det aktuella besöket. Skulle vi ta reda på könet eller inte? Maken tyckte inte att det spelade någon roll, men jag visste att jag inte skulle kunna hålla mig, tålamod är något som saknas i mitt ordförråd.

Då var dagen för besökt här, vi hittar ingen parkeringsplats så jag får skynda mig in och hoppas att maken hinner vara med, vilket han gör. Där sitter vi, och sköterskan/läkaren (?) går igenom det vanliga, dvs kolla om barnet är frisk och tar lite mått. Nuförtiden får man veta vilket kön det är på ens barn, om det nu går att se. Jag märker att sköterskan tycker att det är lite svårt att se barnet hjärta så tydligt som hon skulle önska, könet ska vi inte ens gå in på då det var väldigt svårt att se. Så vad gör vi? Vi får en ny tid för återbesök två veckor senare och ännu en gång infinner vi oss på karolinska. Nu kunde man se hjärtat och det såg fint ut, men vår lilla prinsessa hade bestämt sig för att ha benen i kors, allt för att mamma och pappa inte skulle få se.

Tredje gången gillt då? Jag fick ännu en gång gå på återbesök, och nu började detta bli ett stående skämt. Min mamma tyckte att jag skulle låta det vara då det uppenbarligen inte är meningen att jag ska se, men jag saknar inte bara tålamod, jag är väldigt envis också. Så fick vi se könet? Nej nu hade hon bestämt sig för att vända sig på något konstigt sätt så det var helt omöjligt. Aaaahh!

Nu var nog alla i min omgivning ganska trötta på att fråga om vi fått veta. Även jag, men jag kunde ju inte ge mig nu. Och då jag inte fick några fler återbesök så valde jag att boka på en privatklinik innan påskhelgen. Tror ni att jag fick veta då? Nej, denna lilla bebis var tydligen mer envis än sin mamma, men jag tänkte inte ge upp, jag fick ett gratis återbesök hos samma läkare, och den 6 april valde hon till slut att ge sig.

Det blev på det femte besöket, en envis liten prinsessa.

2010-11-19 ♥ 23:35:46
Kategori >> Graviditet

Allt som jag skriver om graviditeten handlar självklart om mina egna upplevelser och det kan vara annorlunda för någon annan. Men under min graviditet så har jag upptäckt en del saker som inte alltid stämmer överens med det man får höra......nedan följer några exempel.

Att äta för två.

Det är verkligen en myt att man ska äta för två när man är gravid. Det är nog sådant tänkande som resulterar i onödig viktuppgång. Under min graviditet har jag ätit när jag varit hungrig och ätit det jag varit sugen på. När jag blivit mätt efter en halv portion så har jag lagt ifrån mig maten, man måste inte äta upp allt för att barnet ska få näring. Självklart ska man försöka att få i sig viktig näring och vitaminer men annars så ska man inte tänka så mycket på att äta den där extra måltiden endast för barnets skull.


Cravings.

Alright jag har hört så många människor som har haft en massa cravings, men ska jag vara ärlig så tror jag inte att cravings är något som hör ihop med graviditeten. Har ni aldrig suttit hemma en kväll och fått värsta suget efter pizza, eller choklad? Utan att vara gravida? Jo just det. Men däremot så kan man få avsmak för vissa saker och på så sätt välja annan mat istället för det man brukade äta. Jag mådde exempelvis väldigt illa av hemlagat mat speciellt kött, därför valde jag väldigt ofta något som kändes fräschare såsom sallad eller en macka.


Formen på magen talar om vilket kön bebisen har.

Jag ville ha en liten flicka från första början, jo jag vet det är inte så bra att välja det ena före det andra och det vet jag också, självklart vill jag först och främst ha en frisk bebis. Det tog lite tid tills jag fick veta vilket kön det var på barnet (berättar i ett annat inlägg) och alla som såg mig trodde att jag skulle få en pojke. Man har ju hört att har man en spetsigare mage som inte syns bakifrån så är det en pojke, och att man med flicka oftast går upp massa i vikt. Men trots det så visade det sig vara en liten flicka, dock så kan ju läkaren ha sett fel och så får jag äta upp mina ord senare.

2010-11-19 ♥ 23:34:44
Kategori >> Graviditet

Ok, då återstår det bara 2 dagar kvar....hard to belive.

Jag har tidigare hört talas om att man i slutet av sin graviditet börjar "boa" här hemma. Dvs man börjar göra iordning inför babyns ankomst genom att städa en massa och vilja börja baka och sådant. Jag har fått mig en sväng av detta "boandet", har bakat massa bröd, småkakor och liknande. Idag och imorgon ska jag tvätta allt som kommer i min väg och städa hela huset riktigt grundligt. Det är skönt att få allt överstökat innan man kommer hem med en bebis och inte kommer orka med det.

Min syster kommer hit om några dagar så det ska bli skönt att ha henne här ett tag och få lite hjälp, hon är ju lite rutinerad nu när hon har 4 barn, och jag har saknat hennes yngsta dotter (har självklart saknat alla hennes barn) så otroligt mycket och har inte sett dem på ca 3 veckor då de varit i hemlandet på besök.

Nu ska jag fortsätta städa.....

2010-11-19 ♥ 23:31:29
Kategori >> Graviditet

Ikväll var det tänkt att jag och svägerskorna plus vän skulle haft en tjejkväll hos dem. Jag började få lite misstankar när de insisterade på att jag inte skulle dyka upp innan 18:00. När jag väl kom dit hade de ordnat en jättefin babyshower till mig och försökt/fått dit några av mina vänner. Ballonger och girlanger överallt, middag färdig och en massa paj och kakor. Jag blev så glad för deras omtanke och hur mycket tid de lagt ned på detta.

Under kvällen fick jag svara på en massa frågor om bebisar och skötande av bebisar, svarade jag rätt fick jag en present och så höll det på. En massa fina presenter fick jag och jag vill tacka alla de som var med idag för en underbar kväll, jag blev riktigt riktigt glad för er omtanke!

Presenterna var ju självklart till  bebisen :)


(Badrock, filt, produkter, solhatt, baddräkt, morgonrock, nalle, sagobok, bok för första året osv)
                                 

2010-11-19 ♥ 23:30:31
Kategori >> Graviditet

Tänkte berätta lite om vad som varit positivt och negativt med min graviditet. Men måste även påpeka att en graviditet inte är den andra lik och det ser jag i min omgivning hela tiden.

Vi börjar med det som är mindre bra:

• Illamående de första månaderna var väl inte sådär jättetrevligt. Jag mådde speciellt illa av hemlagad mat och kött först och främst. Illamåendet minskade efter ca 3 månader men jag kunde någon gång per dag därefter fortfarande känna av det.
• Sömnen är inte alls sig lik. Jag som tidigare kunde sova fram till lunch kunde nu helt plötsligt vakna upp vid 06:00 bara för att. Detta resulterade i att jag var riktigt trött mot kvällarna de första månaderna. Efter ett tag kom sömnen tillbaka men då hade man ju lilla magen som alltid var i vägen, man sover ju på magen i vanliga fall.
• Nattliga toalettbesök kom nu i slutet av graviditeten, och då snackar vi o besök var och varannan timme.
• I en dag fick jag en sådan smärta i ena låret så jag knappt kunde gå eller sitta, fick ta mig till akuten och få smärtstillande och det visade sig vara någon nerv som kommit i kläm. Detta pågick bara i en dag så det var inte så farligt men smärtan i den stunden var hemsk.

Och det som varit bra med graviditeten:

• Viktökningen, dvs den uteblivna viktökningen. Det är många som har denna punkt på det som inte är så bra med en graviditet, men allt som allt sedan inskrivningen så har jag ökat ca 2,5-3 kg. Nu är det ju så att jag sen tidigare är lite rund av mig själv, men viktökningen var en av de saker som jag fruktade mest. Jag vet inte vad det är som gjort att jag inte ökat i vikt men det kan ha att göra med att jag inte längre äter lika stora portioner. I början av graviditeten kom inte så mycket ned och som tidigare chokladberoende så försvann även mitt sötsug helt och hållet. Vid 5 månader så kände jag att jag var hungrig hela tiden, men nu så har jag ätit det jag varit sugen på och inte hållt tillbaka.
• Håret har verkligen fått en ny lyster och känns mycket tjockare och längre. Har hört att man inte tappar lika mycket hår under graviditeten utan det kommer när man fött. Vi får hoppas att det inte stämmer, så att jag kan få behålla detta svall :) Maken sa " Nu slipper du ju hårförlängningar" Haha!
• All hjälp man fått har gjort att man blivit lite borskämd. Tycker synd om maken då han fått bära alla tunga kassar när vi handlat och liknande. Vart jag än är så har jag inte behövt anstränga mig och det har jag verkligen uppskattat. Dock så har jag inte märkt av att någon lämnat sin plats åt mig på tunnelbanan, antingen beror det på att vi är i Sthlm eller att de misstar mig för att vara lite extra tjock :)

Det finns självklart en rad andra punkter som man kan lägga till dessa listor men i grova drag så sammanfattar detta min graviditet ganska bra

2010-11-19 ♥ 23:24:38
Kategori >> Graviditet

Jag jobbade ju som sagt mitt sista pass förra torsdagen, har varit inne sen dess för lite möten och ska även dit imorgon då vi på jobbet ska ha en liten "sommarfest".

Jag har jobbat på denna arbetsplats i ca 2 ½ år och jag stormtrivs fortfarande som om det vore den första dagen på jobbet. Jag har haft bra chefer, bra medarbetare och bra arbetsplats. Det är lite ledsamt att behöva lämna dem nu och fokusera på det som kommer, men jag har planer på att eventuellt återvända, antingen i den roll jag haft sen tidigare eller i en annan roll.

Mina kära medarbetare plus chefer överraskade mig för någon vecka sedan med presenter både till mig och barnet. Blev så otroligt glad och var inte alls beredd på det. Jag som alltför sällan blir känslosam blev nästan mållös. Alla hade bidragit med en peng och köpt en jättefin necessär från Mulberry och nappar och kläder till bebisen. En otroligt fin gest som jag inte kommer att glömma.

Jag har haft en underbar tid på jobbet och många många roliga stunder, jag kommer göra återbesök många ggr innan jag återvänder dit :)

2010-11-19 ♥ 23:24:05
Kategori >> Graviditet

Då fick man även ett datum satt....då det kommer ske med planerat kejsarsnitt så har vi nu fått en dag och tid på när vi kommer få träffa vår lilla bebis :)


Det betyder att det återstår 11 dagar, inte mycket kvar alltså. Jag jobbade mitt sista pass i torsdags men ska in till jobbet denna vecka för lite småsaker som behöver ordnas, känner mig ändå ganska stolt över att jag jobbat fram till dagarna före nedkomsten av barnet. Känns ganska spännande men det är ändå svårt att sätta ord på det hela, då man inte vet vad som väntar egentligen. Kommande vecka har jag tänkt storstäda och eventuellt baka en del för att ha allt det klart innan.

Känner mig ganska redo, men kan man vara redo inför något man aldrig upplevt tidigare?

2010-11-19 ♥ 23:23:23
Kategori >> Graviditet